Friday, September 17, 2010

Day 2 as the house manager

On Tuesday pun I masih memegang title sebagai house manager lagi. Biasalah pagi-pagi kena settlekan semua house chores dulu. Pastu baru layan online. Hehehe... sempat lagi tu. Afternoon Kak Sobir and Kak Fatin nak datang beraya and nak amik gambar masa trip ke Sabah hari tu. Eh I tak buat pun review trip tu lagi kan. Punyalah lama, in April tu. Hehehe.....

This is Kak Sobir. Starting as roommate masa kat UiTM and became an older sister a never had

This is Kak Fatin. Got to know her masa duduk sebilik dengan Kak Sobir masa mula-mula keje kat KL 

Nak dijadikan cerita, masa tengah sibuk-sibuk nak call them back to confirm, telefon I kena bar. Actually line I ni family line under my dad's name. Credit limit RM450 tapi normally untuk kami bertiga; Abah, Mak and me, the total bill for every month cuma RM100++ je. Kenapa pulak la nak kena bar-bar ni kan. Nak kata tak bayar, Abah baru je settlekan semua bill sebelum jatuh sakit hari tu. So I called Maxis. Nak tau orang tu kata our current month bill dah exceed credit limit tapi since bill tak keluar lagi I tak leh la nak check detail kan. I can only check the usage and nak tau mine was RM300++. Nak luruh jantung I menengoknya. I've been using handphones since 2002 with the same number and my usage was very very very minimal. Dulu masa pakai prepaid, kadang-kadang I top up RM30 tapi bila next month masih berbaki lagi. Sama jugak kalo top up RM60 atau RM100. Banyak je baki lagi masa due date tu.  Since I guna very minimal, my dad suruh join the family line coz if call Mak and Abah, it's free. In fact most of my calls adalah to them. Almost everyday and sometimes few times in a day. Dah la sekali cakap lama-lama. So saved a lot of money la kan. So bila tengok my current usage sampai RM300++, I pun pelik la. Bila masa pulak I guna sampai melampau-lampau ni. Dah la Abah kat hospital ni. Nanti susah pulak nak call in case Abah nak apa-apa ke kan. So before the bill can be viewed, we asked for temporary unblocked. Gila ah. RM300++. What did I do with my phone ni??????

After zuhur Kak Sobir and Kak Fatin pun sampai. While berborak-borak with them, I received a call from another friend. She sounded very sad, crying and mumbling some stuff. So got to layan her la. Oh ada drama di sebalik itu. Life is full of drama isn't it. Kesian betul my friend ni. She was cheated by someone she knows online. I've told her many times but she trust that guy too much. Now that he cheated on her, takkan la I nak cakap I've told you so kan. Kenalah consoled her and lepas balik cuti raya nanti, we'll make a police report. In between her sobs, this friend keep apologizing for not listening to my advice. As a friend, I've played my part but what can I do when love already blinded her and her conscience kan . Tak pe lah benda nak jadi. At least she learnt her lesson although thru a very hard way. Now as a friend kena support her la in this very trying moment. Banyak betul menyelesaikan konflik percintaan kawan-kawan ni. Dari sekolah lagi. Tak de ke sape-sape nak tolong selesaikan konflik percintaan I pulak ni. Eh cop... ada bercinta ke sampai nak kena ada konflik-konflik ni. Hehehehe... well itulah konfliknya. Konflik sebab tak pernah bercinta. Hahahaha....  

Anyway lepas layan that friend sambung layan Kak Sobir and Kak Fatin pulak. Lepas diorang balik, bersiap ke hospital nak pegi tengok Abah. Sekarang ni kalo keluar rumah pun ke sana sajelah tujuannya. Tak terfikir dah nak bershopping ke apa ke. Kalau tidak, setiap kali balik mesti nak pegi ECM.  Bila pegi  melawat petang-petang camni, malam baru balik. Kena maximizekan waktu melawat tu. Kalau afternoon boleh melawat one hour je so better datang petang sebab lama sikit; 5-8. Malam kalau semua keje dah settle, sambung online and terus tido. TV pun tak tengok dah. Cepatlah Abah sembuh. Amin.....

Mak balik je keje terus tengok Abah dulu sebelum balik rumah

No comments: